Performing Arts i Indonesien är allmänt kända som scenkonst eller performancekonst, som inkluderar olika genrer som teater, dans och musik.
Begreppet performancekonst eller performancekonst introducerades först i Indonesien på 1970 -talet av samtida konstnärer som FX Harmsono och Jim Supangkat.
Performance Art i Indonesien används ofta som ett verktyg för att förmedla sociala och politiska meddelanden, liksom en form av protest och kritik av befintliga system.
Några kända performancekonstnärer i Indonesien inkluderar Melati Suryodarmo, Tisna Sanjaya och Jompet Kuswidananto.
Performance Art i Indonesien involverar ofta användning av föremål och dagliga föremål, såsom tyg, trä och glasflaskor.
Vissa indonesiska performancekonstnärer vidtar också ofta åtgärder på ovanliga platser, till exempel på motorvägen eller mitt på den traditionella marknaden.
Performance Art i Indonesien involverar ofta interaktion med publiken, både fysiskt och muntligt.
Förutom stora städer som Jakarta och Yogyakarta utförs också konstens konstkonst i avlägsna områden i Indonesien, som en form av ansträngningar för att införa samtida konst för lokala samhällen.
Vissa konstfestivaler i Indonesien, som Surakarta Art Festival (FSS) och Jakarta Biennale, visar ofta konstkonsten som ett av dess huvudprogram.
Även om det ofta har fått negativt rampljus från konservativa i Indonesien, fortsätter performancekonst att utveckla och bli en viktig del av det indonesiska samtida konstekosystemet.
