Periodiska tabellen upptäcktes först 1869 av en rysk kemist, Dmitri Mendeleev.
Den periodiska tabellen består av 118 element som är reglerade baserat på antalet protoner i deras kärna.
Elementen i den periodiska tabellen är indelade i tre huvudgrupper, nämligen metall, icke-metall och metaloider.
Namnen på elementen i den periodiska tabellen kommer från latin, grekiska eller namnen på framstående forskare.
Elementen i den periodiska tabellen kan bilda föreningar med andra element, som utgör grunden för organisk och oorganisk kemi.
Periodiska tabellgrupperingselement med liknande kemiska och fysiska egenskaper, vilket gör det lättare för forskare att lära sig och förstå dessa element.
Elementen i den periodiska tabellen har unika symboler, såsom H för väte, O för syre och AU för guld.
Det finns flera element som är mycket sällsynta och svåra att hitta i naturen, till exempel Franciium och Promethium.
Vissa element har mycket unika egenskaper, till exempel helium som inte lätt reagerar med andra element eller plutonium som är mycket farliga för människors hälsa.
Den periodiska tabellen fortsätter att utvecklas tillsammans med upptäckten av nya element, såsom Nihonium, Moscovium, Tennessine och Oganesson.
