Den första indonesiska dramafilmen som fick en utmärkelsen på Cannes Film Festival var Leaf på en kudde 1998.
Sedan 2000 började indonesiska dramafilmer få erkännande på den internationella arenan genom att vinna olika priser på internationella filmfestivaler som i Tokyo, Rotterdam och Singapore.
Indonesiska dramafilmer som har flest åskådare är Ayat-Ayat Cinta som sågs av mer än 4,2 miljoner tittare.
Vissa indonesiska dramafilmer anpassar riktiga berättelser som vad händer med kärlek? Inspirerad av livshistorien för manusförfattaren Dewi Lestari.
Indonesiska dramafilmer väcker ofta sociala och politiska frågor som är i rampljuset i samhället som korruption, våld och intolerans.
Vissa indonesiska dramafilmer väcker också religiösa teman som Ayat-Ayat Cinta och Habibie & Ainun.
En av de mest berömda indonesiska dramadirektörerna är Garin Nugroho som har vunnit olika internationella priser med filmer som Javanese Opera och Javanese Devils.
Indonesiska dramafilmer kombinerar ibland delar av komedi för att locka publikens uppmärksamhet, till exempel i filmcheckbutiken Next och Suzzanna: Andning i graven.
Indonesiska dramafilmer har också ofta originallåtar som är hits i Indonesien som i filmen Vad är med kärlek? och Laskar Pelangi.
Vissa indonesiska dramafilmer är anpassade från kända romaner som Laskar Pelangi av Andrea Hirata och Perahu Paper av Dewi Lestari.
