Hackningstekniker introducerades först i Indonesien på 1980 -talet av en grupp människor som var intresserade av datorvärlden.
När teknik och internet utvecklas blir hackningstekniker alltmer populära i Indonesien, särskilt bland ungdomar.
Det finns några av de mest använda hackningsteknikerna i Indonesien, inklusive phishing, social teknik och brute force.
Phishing är den mest använda hackningstekniken i Indonesien, där angripare gör falska webbplatser för att stjäla användarens personliga information.
Social Engineering är en hackningsteknik som involverar psykologisk manipulation för att få tillgång till önskat system eller information.
Brute Force är en hackningsteknik som görs genom att prova alla möjliga kombinationer av lösenord för att hitta rätt.
Det finns många aktiva hackningsgrupper i Indonesien, inklusive Jember Hacker Team, Black Coder Crush och Indonesian Cyber Army.
Indonesien har en lag som reglerar dator- och cyberbrott, till exempel lag nummer 11 från 2008 angående information och elektroniska transaktioner.
Ett antal välkända indonesiska hackare, inklusive Agung Prabowo, är kända för att attackera regeringsplatser och stora företag, och Wildan Yani Ashari, som har smeknamnet The Red Jago på grund av hans förmåga att få tillgång till skyddade platser.
Även om hackning olaglig och kan skada individer eller företag, finns det också hackare som gör etisk hacking eller hacking av vit hatt för att förbättra systemsäkerheten.
