Begravningen har genomförts av många kulturer och religioner i tusentals år.
I vissa länder, som Mexiko och Spanien, hålls begravningar för att fira livet för någon som har dött.
I vissa kulturer, till exempel i Ghana och Kina, bär människor personliga tillhörigheter och mat till begravningen för att ge stöd till själen som har dött.
På 1800 -talet blev begravningen populär i USA och många rika människor som byggde magnifika gravar som ett tecken på social status.
I vissa länder, som Indonesien och Indien, begravde människor kropparna i landet som grävdes ut som hand som en form av respekt.
I slutet av 1800 -talet och början av 1900 -talet blev aktiviteten för balsamning (bevarande av kroppen) populär i USA för att tillåta att organ skulle visas under en längre tid.
Vissa människor väljer att blanda asken med material som trä eller glasfiber för att tillverka ädelstenar.
I vissa länder, som Japan, sätter familjen en stämpel på graven som ett tecken på att någon har dött.
Vissa människor väljer att upprätthålla kroppen som en form av respekt, till exempel i patologimuseet i Philadelphia, som har kroppar av olika typer av sjukdomar och skador.
Vissa människor väljer att låta sina kroppar förvandlas till gödningsmedel eller göra mat för fisk eller fåglar.
