Under den nya ordertiden styrde president Soeharto Indonesien i 32 år, från 1967 till 1998.
Under den nya ordertiden kontrollerades massmediet i Indonesien av regeringen och det fanns ingen pressfrihet.
Under den nya ordertiden tilläts politiska partier endast ett parti, nämligen arbetsgruppen (Golkar).
Suharto är känd som en mycket auktoritär ledare och har strikt kontroll över samhället och regeringen.
Under den nya ordertiden arresterades, torterades och dödades många aktivister och kritiker av regeringen och dödades av säkerhetsstyrkorna.
Även om Suharto ledde Indonesien i mer än tre decennier, valdes han aldrig direkt av folket.
Suhartos ekonomiska politik som kallas monetär utveckling lyckades öka Indonesiens ekonomiska tillväxt, men orsakade också problem som korruption och stor social ojämlikhet.
1998 inträffade upplopp och massiva demonstrationer i hela Indonesien, som så småningom tvingade Suharto att avgå från sin position.
Efter att Suharto avgick, upplevde Indonesien en övergångsperiod mot demokrati som färgades av politisk reform och konstitutionell förändring.
Även om demokrati har genomförts i Indonesien finns det fortfarande vissa auktoritära åtgärder som genomförts av regeringen, såsom kränkningar av mänskliga rättigheter och förföljelse av minoritetsgrupper.
